Bernhard bestämde i all hast att det var dags att åka hem - kom hem med näsblod - "Vad har hänt?" - "jag gick mot en lyktstolpe", mumlade Bernhard. Kul var det att åka båt - vi åt smörgåsbord - fick knäppa upp byxorna för att kunna pressa i oss lite mer - "jag vill ha efterrätt oxå", gnydde Lill-Lotta - hon var så mätt. Efter Lill-Lottas succe med karakoe bestämdes att karaoke baren var nästa mål - gin tonic till mig, öl till karlarna o gröna hissen till Lill-Lotta. Lill-Lotta gjorde succe igen - visslingar, applåder och ett skanderande "en låt till!". Hon tog ABC i repris - alla var nöjda. Bernhard blev inspirerad - blinkade med ena ögat - nu ska du få se! Till min förvåning gick Bernhard upp på scen o sjöng "Du är min man" - han tog i från tårna, fick en tår i ögat när han sjöng refrängen - sträckte teatraliskt ut armen mot mig - publiken fnissade... reaktionen var inte densamma som till Lill-Lotta. Bernhard blev lite ledsen o beställde en öl till o kvävde en snyftning "jag är misslyckad".. frågade honom när han tittat sig senast i spegeln - stor köttig näsa o svullen efter alla getingstick - "det är inte varje kväll som ringaren från Notre Dame sjunger karaoke på färjan, tröstade jag. Näää.. det är ju sant, sa Bernhard o blev på bättre humör.