Blev uppringd av den trevliga kommisarien Klang - de har hittat vissa fynd... nästan som en deckare... de bogserade hem bilen för att underlätta för försäkringsbolaget att värdera skadorna på lilla kojan - alltså hundkojan är ju värd jättemycket - Svenne säger att det är en veteranbil - och dessa står högt i kurs! Trots förlusten av hundkojan, eller "Lilla Gubben" som jag ömt kallar den för - blev jag lite ledsen då kommissarie Klang kom tillbaka för att säkra "några nya fynd"! I det läget var jag inte längre förtjust i "Herr" Klang - vill säkra mina försäkringspengar så snabbt som möjligt för att hitta en ny veteranbil. Svenne har lovat att hjälpa till med all sin expertis. Jag menar, Bernhard vet ju inget om bilar - och med Ding Dong tablettter och Lill-Lottas och hans nyvunna väldigt nära relation (de säger inget till mig) - så förväntar jag mig inget stöd. Det är ju så här att t o m då jag bröt ihop, fick andnöd, och gråtattacker vid upptäckten av hundkojans öde så gick Lill-Lotta och Bernhard in i köket stängde dörren och lämnade mig ENSAM! Det är ju i sådana här lägen som familjen ska vara ett stöd..... nä... jag tänker inte prata med dom här två på minst ett par timmar.... undrar om dom fixar middag till den deprimerade morsan?